Töten
Det regnar ute och J är sjuk. Jag sitter på jobbet. Det är ju snack om att min arbetsplats ska flyttas till Väsby. Jag kände spontant -nooouuuu! Nu känner jag att det är en god idé eftersom jag ruttnar bort där jag sitter. Det fanns en anledning till att jag pluggade i två år. Jag var less. Nu kommer jag iofs göra samma sak i väsby som jag gör här, men där händer det mer saker. Det är synd att jag är helt ointresserad av mitt jobb. Det är svårt att lära sig saker då. I väsby skulle jag kunna lära mig massor. Med närheten till verkstaden.

Sök nytt jobb, brukar folk säga. Då ryser jag. Jag ligger helst kvar under filten.

Lägenhetsflytten kommer närmare. Jag längtar tills det är klart om vi säger så. Tantaluringen har foglossning och mitt högra knä är inte bra. Det kan bli intressant. Men det ska bli såååå skönt när det är inflyttat. Badrummet sköter sig själv men alla rum ska målas och väggar ska rivas.

Men vafan! Här sitter jag och tänker att allt jag skriver låter deppigt och gör då ett försök att vända den trenden. En mening blev det. "Men det ska bli såååå skönt när det är inflyttat". Sen var jag tillbaka i deppträsket. Och den meningen var inte helt positiv den heller. Usch.

Jag är glad och nöjd och frisk. Det är jag. Faktiskt.